2019 Taurasi Toro, Mastroberardino

Banbrytande familjeegendom med lång historia – Mastroberardino är troligen ett av Italiens äldsta vinhus och ligger i Kampanien. Den ursprungliga källaren uppfördes av Piero Mastro di Berardino i början av 1700-talet i Irpinia och har varit i familjen Mastroberardinos ägo sedan dess. Idag drivs företaget dock av en annan Piero som tillhör den 10:e generationen. Mastroberardino är en tung spelare i södra Italien och har rykte om sig att hålla mycket hög kvalitet och ett stort engagemang för att bevara de gamla antika druvsorterna som är så specifika för området. Mastroberardino var länge ensamma om att fokusera på kvalitetsviner i området. Vineriet ligger kvar på samma plats som den ursprungliga källaren men har fått renoveras till följd av en jordbävning på 1980-talet som förstörde stora delar av den ursprungliga källaren. I Kampanien uppnår Mastroberardino ett svalare klimat genom att odla på högre höjder; vingårdarna ligger på mellan 350 och 550 metet över havet.

2019 Taurasi är en del av Mastroberardinos Ikon-serie. Vinet är Mastroberardinos lättaste och renaste tolkning av aglianico-druvan. Druvorna kommer från familjeegendomarna Paternopoli och Mirabella Eclano med syfte att låta de olika mikroklimaten bidra med komplexitet och balans. Druvorna i Paternopoli  växer på 540 meters höjd på lerjordar med lera, silt och sand, medan Mirabella Eclanos jordmån består av sandsten och lera, 400 meter över havet. Rankornas snittålder är 15 år, och druvorna skördas under slutet av oktober och början av november. Druvorna macereras i 15 dagar och lagras därefter i i24 månader på fransk ek, följt av 12 månaders flasklagring.

Druvan aglianico är värd en presentation i sig. Druvan räknas som en av de bästa kvalitetsdruvorna i södra Italien och under många år antogs den ha grekiskt ursprung. Faktum är att namnet aglianico är en omskrivning av det italienska ordet Ellenico – som helt enkelt betyder Hellenisk – alltså ”grekisk”. Druvan kallades ellenico (eller ellenica) fram till 1400-talet då den började kallas för just aglianico. Modern DNA-teknik har emellertid visat att den inte har något släktskap med några idag kända grekiska druvsorter. Det man vet är dock att den först planterades av grekiska kolonisatörer i området där Avellino ligger idag. Än idag anses området ge de allra bästa aglianico-vinerna, framförallt i appellationen Taurasi DOCG, även om druvan idag förekommer i många regioner runt om i södra Italien. Druvan mognar sent och skördas ofta en bit in i november. Skördas den för tidigt kommer vinmakaren nämligen få svårt att tämja dess kraftfulla tanninstruktur. De bästa vinerna är mörka i färgen och ger aromer av choklad och plommon med tydliga men finkorniga tanniner och en frisk syra – bäst trivs druvan när den får växa på vulkanisk jordmån som i Taurasi. Det är kombinationen ”tannin” och ”syra” som gör att många drar liknelsen till Barolo – därtill behöver den ofta några års flasklagring för att komma till sin rätt.