2023 Château d’Yquem

Om Château d’Yquem

Château d’Yquem ligger i den sömniga regionen Sauternes på toppen av en kulle. Slottets enastående rykte kan dateras ända bak till medeltiden när slottet ägdes av Englands kung. Kungen var vid denna tid också furste av Aquitaine (det område där Bordeaux ligger). År 1453 övergick det i franske kungens ägo och 1592 fick adelsmannen Jacques Sauvage den feodala förfoganderätten över egendomen. Inte långt därefter började han uppförandet av det pampiga slott som ännu står på kullen. Familjen Sauvage ändrade också de druvsorter som var planterade på gården och från och med 1642 finns enbart gröna druvor planterat (fram till dess fanns åtminstone 20% blå druvor). Det råder viss osäkerhet kring om d’Yquems viner var söta på denna tid. Det finns dokument som tyder på att praxis i området var att skörda druvorna sent redan på 1400-talet vilket antyder att områdets viner var söta. Man vet att 1666 gjordes vin som angripits av ädelröta. Troligtvis har emellertid dagens Sauternes-viner i allmänhet och d’Yquem i synnerhet betydligt högre sockernivåer jämfört med för 500 år sedan.

Sauvages ättlingar kom att förfoga över d’Yquem fram till 1785 då familjens enda barn, dottern Françoise-Josephine de Sauvage d’Yquem gifte sig med greve Louis-Amédée de Lur Saluces (gudson till franske kungen). d’Yquem hamnade därmed hos familjen Lur Saluces. Tre år senare dödades brudgummen i en ridolycka och hans änka Fançoise-Josephine tog över skötseln av d’Yquem och dess vingårdar. Fançoise-Josephine var en av få högljudda motståndare till franska revolutionen och hennes åsikter fick henne att hamna i fängelset två gånger. Hon lyckades emellertid behålla sitt slott även efter revolutionens härjningar. Förutom att protestera var Fançoise-Josephine också en stor personlighet på gården – hon byggde nya vinkällare år 1826 och det var dessutom under hennes översyn som metoden att plocka mogna druvor i olika omgångar efter mognadsgrad putsades till perfektion. Fançoise-Josephine gick bort år 1951 och efterföljdes av barnbarnet Romain-Bertrand de Lur Saluces. Under denna period färdigställdes ett system för dränering på närmare 100 kilometer som täcker ungefär 80% av d’Yquems ägor.

Under både första och andra världskriget användes d’Yquem som ett armésjukhus. De soldater som vårdades där tackade familjen genom att plantera ett kastanjeträd som än idag står strax utanför slottets murar. Under kommande år gick slottet i arv till söner i familjen Lur Saluces. Slottet var sedan länge vida ansett som världens bästa söta vin och man införde vattenstämplar på etiketten för att skydda mot förfalskningar.

År 1996 köptes halva d’Yquem av LVMH-gruppen (Louis-Vuitton-Moët-Hennessey) för hundra miljoner dollar. Förhållandet mellan de nya och gamla ägarna blev inte smärtfritt och föranledde mängder av stämningar och legala dispyter som pågick i flera år. Efter åratal av strider med otaliga arvingar bestämdes att LVMH skulle köpa hela egendomen år 2004. De anställde Pierre Lurton (som skötte deras andra egendom Cheval Blanc) till att ta hand om d’Yquem. I samma veva konsulterades Denis Dubourdieu för det torra vinet.

Merparten av alla bättre Bordeauxslott säljer enbart sina viner En Primeur. d’Yquem släpps däremot ofta på marknaden först 4–5 år efter skörden till följd av den långa tiden på ekfat och såldes inte alls som primeur före årgång 2000. LVMH ändrade denna policy och från och med 2003 kunde man köpa d’Yquem som en primeur. Detta ändrades dock 2011 till följd av minskat intresse för primeurer och d’Yquem gick ut med informationen att 2011 inte skulle säljas som primeur. Även om intresset för söta viner globalt är sjunkande består intresset för d’Yquem – år 2011 såldes en flaska av årgång 1811 för 117,000 dollar.

Om 2023 Château d’Yquem

Druvorna plockas för hand – druva för druva. Under skörden går skördearbetarna igenom ägorna flera gånger och plockar enbart de druvor som uppnått rätt mognad och är angripna av botrytis. Den hårda selekteringen innebär att skördeuttaget är extremt lågt – från en ranka får man ut ungefär 13 centiliter vin, alltså cirka ett glas vin (!). Man skördar aldrig om det regnat på morgonen för att undvika dagg och det krävs 180 plockare för att färdigställa skörden. Det innebär cirka 2 skördearbetare per hektar och varje ranka kan passeras upp till 13 gånger innan skörden är över. 10% av vingårdarna är ej planterade utan används som betesmark. Enbart ekologiska gödningsmedel används.

Vinet pressas i tre omgångar. Pressvinet från tredje omgången vinifieras separat och blendas i efter fatlagring (om det används alls). Alkoholjäsningen tar mellan 2–6 veckor på grund av den höga mängden socker i musten och äger rum på 100% ny ek. Vinet fatlagras på ekfat där tiden på ny ek varierar – fram till år 2000 var tiden på ny ek alltid 36 månader, men idag är det sällan mer än 30 månader. Totalt behövs 400 ekfat för att hålla ett års skörd. Allting sker med översyn av de tekniska direktörerna Francis Mayeur och Sandrine Garabay tillsammans med Pierre Lurton. Årligen släpps cirka 10,000 lådor av det söta vinet. Sockernivån i det färdiga vinet ligger vanligtvis mellan 120–140 gram socker per liter (på 1900-talet låg siffran runt 80–120 gram). Hemligheten i den unika balansen beror på kombinationen av sockerhalten och den höga, friska syran och det är det som gör att vinet kan lagras i ett sekel utan minsta problem. Man gör inget andravin på egendomen och om årgången inte är bra nog nedklassificeras druvorna och säljs vidare i bulk eller går in i det torra vinet (ibland gör man också ett vin som enbart säljs till personalen). Det är ovanligt att man inte producerar någon d’Yquem, men det skedde årgångarna 1910, 1915, 1930, 1951, 1952, 1964, 1972, 1974, 1992 och 2012.

Nyfiken på att läsa mer om årgången? Se vår årgångsguide här!

Vinexperternas omdömen

James Suckling: 100 poäng
”Perfect aromas carry through to every milliliter of this wine, showing intense orange peel, honey, butterscotch, saffron, smoke and peat, with hints of coffee and dried apples. Full bodied but weightless and silky, with an excellent balance of fruit, sweetness and spices. Some peanut brittle, dried oranges and lemons at the end. I can’t get over how wonderful this is now, but it can age forever. 154 g/L residual sugar. Drink or hold.”

Jane Anson: 100 poäng
”Power, freshness, depth, after the extremes of 2021 and 2022, this walks the line between the two, exceptional, mandarin, quince, mirabelle plums, white truffle, fresh fruit and confit fruit, a vibration of slate and steel, opulent but slices closed on the finish. The botrytis came early and quickly in 2023. Francis Mayeur in final vintage as consultant, after many years as inhouse winemaking team, Lorenzo Pasquini director. 154g/l residual sugar, 3.85ph, harvest.” 

The Wine Advocate (Yohan Castaing)
”With 153 grams per liter of residual sugar—placing it among the 10 most concentrated vintages in the château’s history—the 2023 d’Yquem ranks among the finest wines bottled here under Lorenzo Pasquini’s direction. It unfurls from the glass with a complex, vibrant and remarkably pure bouquet of pineapple, guava, mango, confit citrus, beeswax and spices. Full bodied, dense and concentrated, it combines formidable depth with perfectly judged control, built around a fleshy core of fruit, framed by lively acidity and a crystalline texture and culminating in an endless, refined and ethereal finish. Yquem’s natural power is here masterfully harnessed by the vintage’s freshness and tension, revealing an aesthetic of precision and vibrancy encountered only in the estate’s greatest years—made all the more remarkable by the fact that the château now achieves even higher levels of concentration than a decade ago, without any perceptible increase in sweetness on the palate.”