Vinårgångar i Italien

Här har Tryffelsvinet sammanfattat allt du behöver veta om de senaste årgångarna i Italien.

Det går inte att tala om vin utan att prata om vädret. Temperatur, nederbörd och vindar kommer att påverka det vi häller i våra glas och det spelar ingen roll hur tekniskt avancerade vi människor blir – i slutändan kan vi aldrig påverka vädrets makter. Här har vi samlat matnyttig information om väderförhållandena i Italien de senaste åren och hur det påverkat vinernas kvalitet. 

Tabellen ovan kan ses som en fingervisning för årgångens generella kvalitet på en skala från 1-10, där 10 är högsta betyg. Observera att denna sida och tabell uppdateras löpande och är därför inte en fullständig förteckning. 

2023

I Italien dominerades årgången av problem med mjöldagg. Maj och juni bjöd på stora regnmängder vilket skapade ideala förhållande för svamptillväxt och mindre ideala förhållanden för vinbönderna som i många fall reagerade för sent. I norr hade man även stora problem med svampsjukdomen powdery mildew. I september såg man temperaturer som nådde 30 grader vilket ytterligare ledde till förlust av druvor – totalt sett rapporterades en skörd som var 20% under föregående årgång i genomsnitt (Toskana hade 30% mindre, Sicilien 45% mindre exempelvis). Skördeförlusterna till trots verkar inledande rapporter visa på viner av exceptionell kvalitet – särskilt från lite svalare områden. Från såväl Chanti Classico och Brunello di Montalcino kan du förvänta dig enastående sangiovese och detsamma gäller nebbiolo från Barolo och Barbaresco.

2022

Efter skeptiska rapporter under sommaren kunde de italienska vinbönderna äntligen börja pusta ut när det var dags för skörd. Vintern var kallare än både 2020 och 2021, men detta kontrades av att den också var en av de torraste i mannaminne vilket ledde till att många vinmakare inledde växtsäsongen med mycket låga vattenreserver. Vintern och våren följdes av en likaledes torr och varm sommar där knappt en enda droppe föll från himlen förutom ett och annat isolerat åskoväder. I mitten av augusti kom äntligen regnet och de druvor som fördes till vineriet var av mycket god kvalitet och många vinmakare uttryckte förvåning över hur väl druvorna klarat av de mycket höga temperaturerna. Väderleksmässigt påminde 2022 till mångt och mycket om det extremt varma året 2003 men med den stora skillnaden att vinerna har en fin fräschör och välintegrerade tanniner. Särskilt Toskana, Apulien och Sicilien ser ut att vara särskilt lyckade regioner, men vi kan förvänta oss mycket fina viner från hela Italien från 2022.

Wine-searcher.com om 2022: ”Although the drought unsurprisingly reduced yields, the fruit that did make it through was exceptionally concentrated and likely to be of high quality. Although more time is needed to be able to give an accurate assessment of the wines, it is likely to be small but of high quality.”

2021

De dåliga nyheterna med årgång 2021 i Italien är att årets skörd var mellan 10-50% lägre än det normala. De goda nyheterna, som vida överstiger de dåliga, är emellertid att så gott som alla vinmakare är mycket nöjda med resultatet av kvaliteten på årgångens viner. Många går till och med så långt som att kalla kvaliteten på druvorna som nådde vinerierna som ”among the best in recent years.”

I Piemonte startade årgången positivt med milda vintertemperaturer och mycket regn, där även lätta snöfall hjälpte till att fylla på vattenreserverna. Redan tidigt på säsongen kunde man förutse åtminstone 10% lägre skörd jämfört med 2020 till följd av svåra problem med vårfrost. Sommaren som följde var varm och solig med en fruktsättning som låg i linje med det ”klassiska” i regionen snarare de allt tidigare fruktsättningar man sett tidigare år. I juni och juli fortsatte det vackra vädret med vissa avbrott för hagelstormar som skapade skador i Langhe och Dogliani men som skonade Barolo och Barbaresco. De närmast perfekta förhållandena fortsatte in i augusti och och september kom sedermera att leda till en skörd som för de flesta odlare startade andra veckan i oktober. Trots de väderproblem med frost och hagel som plågade årgången anses 2021 generellt vara en årgång av god kvalitet i mindre volymer än vanligt där små bär med god fenolisk mognad och god koncentration och balans mellan socker och syra skapade viner med struktur och potential för lång lagring.

I Toskana inleddes växtsäsongen med en mild, men vt vinter som ledde vidare in i en kall vår som plågades av frost och hagel. Det var egentligen först i juni som det våta vädret slog om med heta, varma dagar genom hela augusti och september. Att hettan inte ställde till några problem berodde på de välfyllda vattennivåerna efter den våta våren och den fenoliska mognaden i tid till skörd var mycket fin. Årgång 2021 definieras således av liten kvantitet av mycket hög kvalitet. Årgångens viner har en tydlig ryggrad med en fin syra, rik intensitet och fin koncentration och sammetslena tanniner.

2020

Stora regnmängder i november och december 2019 ledde till att landets vattenreserver var återupprättade när årgång 2020 drog igång. Tidiga rapporter från OIV visar på en skörd som var nästan lika som som 2019 – enbart 1% mindre. Trots att år 2020 definierades av ett kaotiskt pandemi-år för de flesta var årgången mycket framgångsrik för italienska vinbönder.

I Piemonte är 2020 ”the one to watch” eftersom såväl nebbiolo som barbera gjorde exceptionellt väl ifrån sig i årgången. Efter en lugn växtsäsong drog skörden igång i oktober och uppvisade druvor av allra högsta kvalitet med närmast perfekta sockernivåer och fenolisk mognad. Nyckelfaktorn som bidrog till årgångens framgång var den stora skillnaden mellan natt- och dagtemperaturer som hjälpte till att bygga fantastiska aromer samtidigt som vinerna bibehöll sin fräschör. Jancis Robinson summerar Piemontes viner från 2020 som viner med ”Excellent aging potential”.

Detta år stod vädergudarna vinmakarna bi i Toscana och vinernas kvalitet är utan tvekan i samma klass som den redan legendariska 2019 för såväl Chianti Classico som Brunello di Montalcino. En varm juli och augusti räddades av lätta regnfall vid exakt rätt tillfälle, strax innan skörden. Årgången är något mindre än föregående år, men beskrevs av en av områdets vinmakare med orden: “2020 is out of this world. May be one of those vintages to remember.”

2019

Årgång 2019 spås bli en ytterst hyllad årgång av Piemontesiska viner och jämförelse med prisade årgången 2016 ligger kontinuerligt nära tillhands. Det paradoxala är dock att vinerna dricker som klassiskt vin – det vill säga att det inte påvisar de stereotypiska resultatet av en extremt varm växtsäsong där bakad frukt, låg syra och runda tanniner förväntas återfinnas. En förklaring på detta är att man i Piemonte har gått ifrån behöva framtvinga mognad till att behöva framtvinga fräschör. Ett exempel på hur detta gjordes är att man på 90-talet plocka bort blad från rankorna för att se till att solen når frukten och att den därmed mognad – till att nu plantera rankor högre och på annan lutning i syfte att skugga frukten från den stundvis gasande solen.

Årgången visar upp en klassisk och aromatisk fruktprofil, typiskt för svalare årgångar. Men på inget sätt är årgången sval och anledningen till att helhetsintrycket av årgången är ”svalt” varierar beroende på vilken producent/journalist som tillfrågas. Vissa menar att ”det inte var så varmt” (temperaturerna uppgick inte sällan till över 35 grader celsius) medan andra säger att de varma topparna inte var lika långvariga som tidigare närliggande årgångar samt att en värmetopp oftast följdes av regn vilket i sin tur höll rankorna ifrån såväl vattenstress som utdragen solexponering. Kort och gott kan man säga att årgången är svår att förklara – men exceptionellt bra i glaset.

Växtsäsongen började något senare än vanligt då svalka och regn i april försköt knoppningen två veckor. Under maj månad regnade det ymnigt och man fruktade att årgången skulle bli en kopia av den problematiska årgången 2018 (där man hade 25 dagar av konsekutivt regn!). Men regnet kom inte att skapa samma bekymmer som det gjorde 2018. Under juni och juli gick temperaturerna i taket, men samtidigt var nederbörden över genomsnitt under juli, september och oktober (något som höll temperaturerna i schack och vattennivåerna goda). Många producenter prisar den stora variationen mellan dag- och nattemperaturerna som anledningen till vinernas aromatiska komplexitet (som oftast attribueras till en senare skörd med utdragen mognadsprocess).  Skörden påbörjades hos de flesta producenter kring första hälften av Oktober.

I källaren beskrevs 2019 som en lättextraherad årgång och många producenter beskrev den som extremt krävande i källaren. Den lätta extraktionen gjorde att det var svårt att hantera mängden tannin – generellt sett macererade man frukten kortare än under många tidigare årgångar och generellt sett gick fermenteringen också snabbare än vanligt (dock var sockernivåerna i musten något lägre och i genomsnitt är årgången något mindre alkoholstark än tidigare årgångar).

Vinerna har nu i sin ungdom (i vissa fall ett år efter sin buteljering) en väldigt klassisk smakprofil där parfym och fräschör är centrala element. Till skillnad från den prisade årgången 2016 – som från lansering var väldigt inbjudande och modern i sin stil – så kommer 2019 att tilltala den mer klassiska paletten och i många fall kräva något mer tålamod än vad 2016 gör.

2018

Under 2017 – när övriga Europa plågades av frost och regn – var Italiens största problem en ovanligt varm växtsäsong. Årgång 2018 blev en återgång till mer normala temperaturer, men med problem med regn i ett flertal regioner landet över.

Årgång 2018 definierades således av två fenomen: regn följt av värme. Årgången började med en lång och blöt vinter som tillhandahöll gott om vatten inför den stundande sommaren. Våren började blött vilket i sin tur resulterade i en del problem med röta i vingårdarna.  Maj- och juniregn i både Barbaresco och Barolo skapade ytterligare problem för ekologiska bönder som löpte högre risk för svampangrepp (eftersom de inte får använda samma bekämpningsmedel som konventionella bönder) och Barbaresco plågades av hagelstormar som förstörde vingårdarna. Den varma och torra sommaren kom att följas upp med en sval september och majoriteten av skörden i Barolo skedde de första 3 veckorna i oktober.

I Toskana rasade många åskstormar under sommareftermiddagarna men vädret torkade upp lagom till skörden. Längre söderut (som i Kampanien) var regn ett stort problem, särskilt i vitvinsregionerna Greco di Tufo och Fiano di Avellino. Vissa rapporterar så mycket som 40-50% minskning i skörden efter ihärdiga hagelstormar i Greco.

2017

Brunello di Montalcino 
Efter mastodontårgångarna 2015 och 2016 i Brunello di Montalcino bjöd årgång 2017 upp vinbönderna till en avancerad dans – värme och hetta plågade sommarsäsongen och vinmakarna fick använda hela sitt register för att tämja vädrets makter. Men de som red ut stormen gjorde det med besked – de mest kvalitetsinriktade och envetet noggranna producenterna skapat viner med enormt fokus och komplexitet av sällan skådat slag.

2016

Brunello di Montalcino 
James Suckling har kallat årgångarna 2015 och 2016 ”Brunellos greatest vintages ever”. 2016 beskriver han som än mer strukturerade och tanninrika än 2015 och således ännu mer förfinade och klassiska, med en stark rekommendation att spara dem i minst tio år innan öppning.